Katedralen i Sevilla (Catedral de Santa Maria de la Sede) är världens största romerskatolska katedral även om Peterskyrkan i Vatikanen är större, men den är en basilika (historiskt-arkitektoniskt är det en mottagningshall, som även kunde fungera som romersk domstols- eller butikslokal) och inte en katedral. Till Sevillas katedral hör tornet Giralda från 1100-talet. Det tornet är den ombyggda minareten från moskén som låg här före katedralen. Katedralen blev en kristen kyrka på 1200-talet. Inne i katedralen ligger Christopher Columbus begraven.
År 1987 sattes Katedralen i Sevilla, tillsammans med tornet Giralda, Archivo de Indias och Reales Alcázares på UNESCO:s världsarvslista. Sevilla har alltså fyra olika byggnader/funktioner som utgör mänsklighetens världsarv. Archivo de Indias inrättades 1785 på uppdrag av kung Carlos III i syfte att centralisera dokumentationen rörande de spanska utomeuropeiska territorierna som tidigare varit spridda i olika arkiv. Real Alcazar är ett muromgärdat slott byggt under olika historiska perioder. Även om det ursprungliga palatset byggdes under högmedeltid finns t.ex. vissa rester av äldre islamisk konst bevarade. Slottet är bostad för kungafamiljen när de besöker Sevilla.
För mig är katedralen i Sevilla alltid förknippad med Fjodor Dostojevskijs storslagna roman om Bröderna Karamazov. I romanen har Dostojevskij vävt in en berättelse, en legend, om Storinkvisitorn som vill kasta Jesus på kättarbålet. Det är den tvivlande brodern Ivan, som läser berättelsen för sin fromme yngre bror Aljosha. Legenden utspelas i just Sevilla under 1500-talet, där kättarbål tänds varje dag till Guds ära. När så Jesus oförmodat dyker upp i staden jublar folket, men för inkvisitorerna - som styr och ställer i Jesu namn - blir han ett hot. Jesus måste kastas på bålet. Jesus sätts i fängelset och på kvällen kommer Storinkvisitoren till cellen för att tala allvar med honom. Hur det slutar? Tystnadsplikt råder här..Lite spänning måste vara kvar, så resten av den storartade legenden får ni läsa själva!
