ESPAÑA - MITT LIV UNDER SOLEN

fredag 11 juni 2021

83. Madrid - Santiago Bernabéu-stadion

Är man som jag intresserad av fotboll, särskilt spanska La Liga, då vill man besöka fotbollsklubben Real Madrids hemmaarena när man är i Madrid. Arenan, som heter Estadio Santiago Bernabéu, ligger norr om Madrids centrum. Denna arena anses av många vara en av världens finaste. Den är i varje fall lika mäktig som Barcas hemmaarena Camp Nou men lika ful på utsidan (den svenska nationalarenan Friends Arena, är betydligt vackrare på utsidan). Det är på den här arenan som Cristiano Ronaldo blivit den världsspelare han är idag. Men det var på Maderia han lärde sig grunderna.

Madrid. Santiago Bernabéu, Real Madrids hemmaarena. Foto: ©KattaW©

Madrid. Santiago Bernabéu, Real Madrids hemmaarena.

Madrid. Santiago Bernabéu. Real Madrids hemmaarena.är ganska "pampig"på insidan.

onsdag 9 juni 2021

82. Madrid

Från Galicien går min resa direkt till Spaniens huvudstad Madrid. Staden grundades som en morisk fästning på 800-talet under namnet Majrit (alt. Magerit, Maharid) som kommer från latinets materia (dvs byggnadsträ). Madrid ligger på vänstra stranden av floden Manzanares, är ett tillflöde till Tajos (floden som rinner vid Toledo) biflod Jarama. Madrid är Iberiska halvöns största stad med ca 6 miljoner invånare om man räknar in hela storstadsområdet.

År 1083 erövrades Madrid från muslimerna och blev kastiliansk. Den erhöll sina stadsrättigheter 1202. Under medeltiden hölls flera riksdagar här, men först 1561 flyttades det kungliga residenset från Toledo till Madrid som år 1606 blev officiell huvudstad för Spanien. Allt har och tar sin tid...

Madrid är verkligen en storstad värd namnet och det finns så mycket att titta på och beundra. Ett populärt turistmål i Madrid är självklart Plaza de Toros de Las Ventas, dvs området med tjurfäktnings-arenan. Utanför står den berömda statyn som föreställer tjurfäktaren Jose Cubero Sanches, mer känd under artistnamnet El Yiyo (1964-1985). Han blev bara 21 år, men hann bli mycket populär bland de som gillar tjurfäktning.

Tack och lov har intresset för tjurfäktning minskat i Spanien under de senaste decennierna. Men oavsett vad man tycker om tjurfäktning, så har företeelsen sin spanska historia.

Madrid. Plaza de Toros de Las Ventas. Foto:©KattaW© (Den här bilden tog jag genom

ett bussfönster eftersom jag inte visste om jag hann med ett besök på La Ventas,

vilket jag dock gjorde senare.)

Madrid. Plaza de Toros de Las Ventas. Huvudentrén.

Foto:©KattaW©

Madrid. Staty över tjurfäktaren Jose Cubero Sanches (1964-1985),

han är mer känd som El Yiyo. Foto: ©KattaW©

Madrid. Tjurfäktaren Jose Cubero Sanches (1964-1985),

han är mer känd som El Yiyo Foto: ©KattaW©

tisdag 8 juni 2021

81. Santiago de Compostela - katedralen

Nu är jag äntligen framme vid målet, dvs staden Santiago de Compostela (den helige Jakobs grav) och dess berömda katedral. Staden ligger i provinsen A Coruña, som är huvudstad i Galicien. För drygt 1200 år sedan (år 813 e. Kr.) upptäcktes en grav här som ansågs vara aposteln Jakob den äldres grav. Det kan tyckas märkligt, ty han blev avrättad i Jerusalem. Men samtiden hävdade att Jakobs kvarlevor fördes till Spanien eftersom han tidigare varit verksam där. Sanningshalten i den historien går varken att belägga eller avfärda. Graven blev snart känd i hela Västeuropa och pilgrimer började vallfärda dit.

Över Jakobs grav byggdes en liten kyrka och på resterna av den byggdes dagens stora katedral. Byggnationen påbörjades omkring 1075. År 1120 fick staden ett ärkebiskopssäte år 1120 och ärkebiskopen hade sin cathedra (dvs en särskild stol eller "tron") i själva katedralen. Både stadsbor och pilgrimer trängs i katedralen när mässor hålls. Huruvida de kommer dit för att höra det "kristna ordet" eller för att se den det berömda rökelsekaret (Botafuneiro) vet jag inte. Men det är ett stort skådespel när det svingas genom mittgången bredvid folks huvuden. Karet väger 53 kg så det vill man inte få i huvudet.

Vår kanske största medeltida "kändis", Birgitta Birgersdotter (o.1303-1372) dvs den Heliga Birgitta, gjorde tillsammans med sin make Ulf Gudmarsson, en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela under åren 1341-1342. Historiens vingslag kändes när jag själv vandrade in i denna historiska katedral: "hon var här drygt tusen år före mig och nu är jag här"... Jag deltog i mässan bara för att få se det berömda rökelsekaret svingas igång. Det var mäktigt att se hur de (2 präster) lyckades få det tunga karet att gunga fram och tillbaka över mittgången. Rökelsen luktade så gott när den svischade förbi.

Efter mässan promenerade jag i gamla stan och träffade på ett gäng studenter från universitetet som spelade och sjöng. Dom påminde mig om Sigtuna i juni 1960 då ett gäng spanska studenter (typiskt klädda) kom till HUM. De spelade och sjöng spanska sånger för oss. Som tack fick de sedan mat och husrum över natten på skolan.

År 1532 inrättades Universidad de Santiago de Compostela och år 1556 började man undervisa de första grammatik- och konstklasserna. Den gamla delen av staden är sedan 1985 uppsatt på UNESCOs världsarvslista, samma gäller den klassiska pilgrimsleden genom Frankrike och Spanien.

Heliga Birgitta. Träfigur i Vadstena klosterkyrka.

"Hon som hann före mig till Santiago de Compostela."

Foto: ©KattaW©

Santiago de Compostela. Katedralen, Foto: ©KattaW©

Santiago de Compostela. Katedralen. Utsmyckningar på utsidan. Foto: ©KattaW©

Santiago de Compostela. Katedralen. Mässa. Foto: ©KattaW©

Botafumeiro (rökelsekaret i katedralen Bilden lånad från

https://buenavibra.es/por-el-mundo/destinos/europa/que-es-el-botafumeiro-de-santiago-de-compostela/

Santiago de Compostela. Katedralen. Mässa, Foto: ©KattaW©

Santiago de Compostela. Katedralen.Ett av mångas altare.

Foto: ©KattaW©

Santiago de Compostela. Katedralen. Ännu ett altare.

Foto: ©KattaW©

Santiago de Compostela. Katedralen.

Apostlar (?) på katedralens utsida.

Foto: ©KattaW©

Santiago de Compostela. Katedralen.

Apostlar (?) på katedralens utsida.

Foto: ©KattaW©

Santiago de Compostela. Studenter från universitetet

spelade och sjöng. Foto: ©KattaW©

söndag 6 juni 2021

80. Galicien: Santa Mariña Dozo

Innan jag lämnar Pontevedra (för vidare färd mot Santiago de Compostela) besöker jag de vackra ruinerna efter kyrkan Santa Mariña Dozo som finns i Cambados. Det är en stad som kanske är mer känd för sitt vin Albariño. Men de "vackra" ruinerna är också "kändisar", i varje fall för historiskt intresserade personer. Här besöker jag bl.a. kyrkogården Todos los Santos (Alla helgon) med sina märkliga "utsmyckningar" på vissa gravar. Kyrkan (dvs ruinerna) lär vara från början av 1400-talet.

När jag tänker på besöket i Galicien och ser på alla bilder (varav en bråkdel hamnar i min blogg) blir jag berörd av Galiciens mångfacetterade historia. Ett litet land med egen historia och eget språk och med en befolkning som i första hand är galicier och inte spanjorer. Trots att Galicien en autonom regionen med stort självstyre så finns det fortfarande grupper/personer som förespråkar ett totalt oberoende från Spanien. Men dom är i minoritet, så galicierna lär ändå förbli "spanjorer" trots allt.

Galicien. Combados. Santa Mariña Dozo. Foto: ©KattaW©

Galicien. Kyrkogård. Combados. Santa Mariña Dozo. Foto: ©KattaW©

Galicien. Combados. Santa Mariña Dozo. Gravsten, Foto: ©KattaW©

Galicien. Combados. Santa Mariña Dozo. Gravsten.

Foto: ©KattaW©

Galicien. Combados. Santa Mariña Dozo. Del av gammal gravsten.

Foto: ©KattaW©

fredag 4 juni 2021

79. Camino de Santiago - sankt Jakobs väg...

I över 1200 år har människor vandrat gamla pilgrimsleder till Santiago de Compostela, dvs aposteln Jakobs grav. Mest känd är den drygt 800 km långa Camino-Frances som börjar någonstans i Pyrenéerna (södra Frankrike) och sedan går genom norra Spanien till Santiago de Compostela. Under medeltiden var det en pilgrimsled, som troende människor vandrade för att bevisa sin tro på Gud.

Så här ser den traditionella vandringsleden ut. Den går från franska pyreneerna

(S.Jean Pied de Port) till Santiago de Compostela i Spanien. Bild lånad Internet.

Numera har vandringslederna mer eller mindre blivit "turistleder" där människor, som vill uppleva naturen på ett lite annorlunda sätt, vandrar till målet som alltid är Santiago de Compostela. Den som inte orkar vandra hela leden kan hyra en häst och rida eller också cykla. Själv tycker jag själva vandringen är poängen, men då jämför jag ju med att vandra i den svenska fjällvärlden. Det gäller bara att ha rätt utrustning med sig.

Det finns många härbärgen och vandrarhem efter leden där man dels stämplar sitt "Pilgrimskort", dels kan sova över och dels kan få mat för en billig penning. Man kan också tvätta de sockor och kläder man vandrar i samt få hjälp med eventuella skavsår och annat som stör. Hela vandringsleden är "rösad" med skyltar med en snäcka på. Ja, stora snäckor är något som de flesta vandrare köper - snäckan är en symbol som visar att man är en riktig pilgrim.

Så här ser en pilgrimssnäcka ut.

Bild lånad från Wikipedia.

Min egen väg till Santiago de Compostela började vid Galiciens kust och sedan via buss, några övernattningar på hotell och besök på diverse historiska platser. Det betyder att jag inte är en riktig pilgrim som den gamla traditionen påbjuder. Men jag köpte heller ingen snäcka - trots att jag vandrade ett par kilometer till målet (mer om det i nästa inlägg).

Däremot kunde jag på min "pilgrimsväg" besöka och uppleva andra historiska lämningar som man inte möter på pilgrimslederna, t.ex. klostret "Monesteria de Poio" som ligger i Pontevedra. Det består av själva klostret, klosterkyrkan samt museum och gästhem. Klostrets museum och bibliotek var särskilt intressanta att besöka eftersom där bevaras åtskilliga handskrivna böcker med målade illustrationer samt tryckta utgåvor av såväl religiösa som profana böcker, t.ex. två tidiga editioner av Cervantes "Don Quiote de La Mancha".

Välkommen till Monasterio de Poio i Pontevedra. Foto: ©KattaW©

Klostret "Monesteria de Poio" med sin klosterkyrka. Foto: ©KattaW©

Monesteria de Poio - klosterträdgård. Foto: ©KattaW©

Monesteria de Poio - klosterkyrkans utsirade och förgyllda altare.

Foto: ©KattaW©

Monesteria de Poio. Museibiblioteket. Världens minsta och tryckta bok är 3,5 m.m. x3,5 m.m.

Foto: ©KattaW©

Monesteria de Poio Museibiblioteket. En medeltida atlas - så här såg världen ut en gång...

Foto; ©KattaW©

tisdag 1 juni 2021

78. Galicien - ännu mer fiske

Här kommer ytterligare några bilder från Galicien, som återigen visar hur området domineras av fiske och fiskindustrier. Hit reser inga soltörstande turister. Visserligen är klimatet ganska behagligt långt in under hösten, men närheten till Atlanten bjuder på regelbundna lågtryck. Paraply och regnkläder kan behövas. För besökare som vill uppleva något helt nytt och annorlunda rekommenderar jag Galicien. Kusten bjuder på ett fascinerande landskap. Fiskeindustrin med sin generösa tillgång på fisk och skaldjur blomstrar. Det bjuder i sin tur på stora gastronomiska smakupplevelser på fiskrestaurangerna. Här är det ett stort smakäventyr att "gå ut och äta". Fisk och skaldjur (tillsammans med grönsaker) är dessutom väldigt nyttigt och det är inte fel att dricka ett glas cava till den maten.

Galicien. Fisketinor (för hummer, kräftor och krabba) staplade på hög i väntan på jobb.

Foto: ©KattaW©

torsdag 27 maj 2021

77. Galicien - fiskar och snäckskal

Att komma till Galicien är som att resa utomlands, dvs utanför Spanien. Så annorlunda är denna spanska landsända som är en autonom region i nordvästra Spanien. Kusten kännetecknas av fjordliknande vikar (s.k. rias) som är rika på fisk och diverse skaldjur. Dessa rias, har bräckt vatten och påverkas av ebb och flod. Rias är mycket fiskrika och fiskenäringen är därför mycket välutvecklad. Det märks bl.a. av alla fiskodlingar. Jag åkte ut med en särskild turistbåt som erbjöd en rundtur för en billig penning. Det var faktiskt mycket intressant. Efter det besökte jag en stor fiskaffär för att se de lokala fisksorterna på nära håll. Det var annat än abborre, sik, torsk osv som våra svenska fiskaffärer erbjuder.

Därefter åkte jag till den lilla ön AToxa (= på det lokala språket Gallego) alternativt La Toxa (på spanska). Där besökte jag den berömda snäckskalskyrkan som utvändigt är helt klädd i snäckskal, alla i samma storlek. Eftersom snäckskalen skiftar i färg ser väggarna nästan levande ut.

Till sist hittade jag en kul staty på en (som jag tror) äkta galicisk fiskargubbe - tyvärr minna jag inte var i Galicien han sitter och väntar på sällskap...

Galicien. Snäckskalskyrkan på den lilla ön AToxa (La Toxa).

Galicien. Närbild av snäckskalen på kyrkan på ön AToxa (La Toxa).

Galicien. En annorlunda "staty" av en äkta galicisk "basker" (?)..