ESPAÑA - MITT LIV UNDER SOLEN

lördag 21 november 2020

40. Lorca efter jordbävningen 2011

Några dagar efter mitt besök drabbades Lorca av en kraftig jordbävning. Epicentrum låg ca 2,5 km nordost om staden. Minst 11 personer omkom till följd av skalvet. Skalvet orsakade även skador i stora delar av Murcia-regionen. Stackars människor.

Till och med i Torrevieja märktes skalvet av. Några murar hos grannhusen fick sprickor som senare måste repareras. Min mur klarade sig tack och lov.

Jag hade verkligen tur som inte satt kvar bredvid kyrkan när skalvet kom. Se första bilden nedan och jämför bilden i föregående inlägg där jag sitter nära Collegiatkyrkan i Lorca..

Bilderna har jag lånat via El Pais, fotograf: Jorge Guerrero, AFP/Getty Images.

Collegiatkyrkan efter Jordbävningen i Lorca 2011. Foto: Jorge Guerrero, AFP/Getty Images.

Jordbävningen i Lorca 2011. Foto: Jorge Guerrero, AFP/Getty Images.

fredag 20 november 2020

39. Lorca - en stad med gammal kulturhistoria

Från Murcia reste jag vidare till Lorca, en av Spaniens äldsta städer. Staden är stor till ytan eftersom den sträcker sig från berget Sierra del Caños ner till Medelhavet. Genom staden flyter floden Rio Guadalentin. Över alltihopa vakar La Fortaleza del Sol (Solborgen).som byggdes av morerna mellan 700-talet och 1100-talet. Den blev sedan tillbyggd med ett försvarstorn, Torre Alfonsina, år 1244. Tornet bildar, tillsammans med Torre del Espolón (Espolóntornet) en viktig förvarsanläggning för den medeltida staden. Borgen är numera förklarad som kulturellt minnesmärke.

Hur många städer eller länder hedrar en sömmerska med en staty? Den ovanliga statyn gjorde mig glad. "Kvinnor kan"...

Vid de senaste utgrävningarna hittade man en orörd synagoga från den tid då judarna fördrevs. Lorca är verkligen en intressant stad för den som tycker om historia, kultur och äventyr.

Lorca: La Fortaleza del Sol med Torre Alfonsina och Torre del Espolón. Foto: ©KattaW©

En väl använd gågata i Lorca. Foto: ©KattaW©

Entrén till Collegiatekyrkan i Lorca. Foto: ©KattaW©

Madonnabild inifrån Collegiatkyrkan i Lorca. Foto: ©KattaW©

Egot studerar stadsmiljön vid Collegiatkyrkan i Lorca.

Föga visste jag vad som skulle hända när jag hade lämnat Lorca....

Foto tillhör: ©KattaW©

Sömmerskan hedras med en staty i Lorca. Foto: ©KattaW©

torsdag 19 november 2020

38. Murcia i Murcia...

Jag reser vidare söderut. Nu till staden Murcia som ligger i den autonoma regionen Murcia i sydvästra Spanien. Staden ligger vid floden Segura. Det kan vara lite förvirrande för en svensk att såväl en stad som dess region har samma namn. Men så är det ofta i Spanien. Väl framme i Murcia började det regna, intensivt och mycket, vilket också är typiskt spanskt. Men efter någon timma smög sig solen tillbaka och då började gatans folkliv igen.

Murcia är en universitetsstad (det finns två universitet där) så här träffar man alltid på studentsångare. De inte bara bjöd på sång och musik, ty några av studenterna bjöd även upp till dans. En spontan folkfest började. Vid en dubbelport stod en liten pojke under ett stort porträtt av två f.d. påvar (Benedictus XVI och Sankt Johannes Paulus II) och skrapade fötterna mot gatstenarna. Han verkade fundersam; dansa eller inte dansa? Men snart var gatan fylld av skolbarn i pojkens ålder och alla tittade hänfört på dansarna.

Det regnar i Murcia. Foto: ©KattaW©

Studentsångare i Murcia tar sig ton. Foto: ©KattaW©

Medeltida caballeros i Murcia. Foto: ©KattaW©

Den ensamma pojken i Murcia. Foto: ©KattaW©

Skolbarnen ser beundrande på när studentsångare bjuder upp till dans. Foto: ©KattaW©

söndag 15 november 2020

37. Paella i Valencia...

Nu lämnar jag Barcelona och reser söderut och stannar i Valencia, ty där bor en person som jag träffade redan 1960 i Sigtuna.- men det är en annan historia.Här tar jag en paus för att äta paella igen. Paella är en genuin spansk maträtt, men den kan smaka lite hur som helst. Av alla paellor jag ätit under mina år i Spanien så är paellan i Valencia den absolut godaste! Det påstås att paellan ursprungligen "uppfanns" just i Valencia. Paellan har ju sitt namn efter det det valensianska ordet för stekkärl (paella eller paellera) så det kanske stämmer.

En äkta paella består av ris, kycklingkött, kaninkött, paprika, vitlök, tomat, saffran, olivolja samt garrofó (vita böner). Man kan krydda med några kvistar rosmarin och garnera med citronklyftor. Ett vält kylt rosévin passar som dryck för de vuxna (enligt Wikipedia). Men det går bra med vanligt vatten också. I Valencia brukar söndagsmiddagen ofta bestå av en paella. Smaklig måltid - eller som man säger i Spanien: ¡Ten una buena comida!

Här serveras äkta paella i Valencia. Den var supergod! Foto: ©KattaW©

lördag 14 november 2020

36. Arenas de Barcelona...

Är man sugen på shopping, gå på bio, äta något gott eller bara se Barcelona från ovan, då skall man besöka La Arenas som öppnade år 2011. På takterassen har man en fantastisk panoramautsikt över staden. Las Arenas (eller Arenas de Barcelona) har varit tjurfäktningsarena sedan 1900. Kataloniens lokala styre satte stopp för det 2011, trots att centralmakten i Madrid bestämt sa ifrån. Det brydde sig katalanerna inte om. Så här finns varken tjurar, picadorer eller matadorer längre. Tack och lov...

Arenas de Barcelona, dvs gamla tjurfäktningsarenan. Foto: ©KattaW©

fredag 13 november 2020

35. Sagrada Familia - kyrkan som aldrig blir färdig...?

Sagrada Familia (på katalanska "Heliga familjen") är kanske Barcelonas mest kända byggnadsverk. Den började byggas år 1882 och är forfarande inte färdigbyggd. Känd är också kyrkans arkitekt: Antoni Gaudi (1852-1926), han med bostadshuset Casa Mila. Initiativet till att bygga Sagrada Familia togs av en bokhandlare (Josep Maria Baocabella) som dock inte riktigt höll måttet och arkitekten Gaudi fick överta uppgiften. Han började med att rita om kyrkan och reviderade åtskilligt efter hand. Först 1890, efter sju år, hade Gaudi ritningarna klara och ett år senare påbörjades bygget. Gaudi ville skapa en kyrka med en ny arkitektur baserat på något som kallas "icke-euklidisk geometri". Tyvärr avled Gaudi i en spårvagnsolycka 1926 och fick aldrig se sin skapelse någorlunda färdig.

Åren har gått och planen år 2010 var att kyrkan skall vara färdigbyggd år 2026, dvs hundra år efter Gaudis död. Men tidsplanen är fortfarande omdiskuterad. Arbetet under senare år har varit koncentrerad till att bygga de 6 central tornen (varav fyra torn tillägnas de fyra apostlarna och två torn år jungfru Maria respektive Jesus Kristus). Det intressanta med kyrkbygget är att först förra året fick man äntligen bygglov! Byråkratin har hunnit ifatt verkligheten. När det centrala Kristustornet är klart kommer Sagrada Familia att vara 172, 5 meter högt!

Interiören är också intressant. Enligt Gaudi skulle den lika en typisk katalansk medelhavsskog, där pelarna efterliknar träd som förgrenar sig upp mot taket, Ljusarmaturen är infälld i takkonstruktionen för att efterlikna dagsljus, osv. Gaudi måste ha haft roligt när han skissade på "sin" kyrka.

Sagrada Familia är egentligen ingen katedral för romers-katolska kyrkan. Den rollen har Santa Eulália i gamla staden, Men det är Sagrada Familia som lockar flest besökare och turister. Kyrkan besöks av ca 5 miljoner turister årligen. När jag var där var kyrkan tyvärr stängd för besökare. Men jag lyckades i alla fall ta några fotografier av härligheten.

Sagrada Familia, Barcelona. Bild lånad från Wikipedia.

34. Det händer och fötter...

Det olympiahistoriska museet i Barcelona är överfullt med "historiska lämningar" som man kan fylla många bloggar med. Men jag avstår. Innan jag lämnar Mont Juïc vill jag visa några bilder av lite udda saker. De som minns OS 1992 glömmer nog inte spelens största "tablå" - Sergei Bubka. Han kom dit som överlägsen guldfavorit efter som han slagit världsrekord på löpande band. Det var ju Bubka som höjde världsrekordet med 1 cm åt gången (smart gjort eftersom han fick extra prispengar för varje världsrekord).

Vid stavhoppsfinalen i OS 1992 valde han att inte hoppa på lägre ingångshöjder utan avvaktade till ribban höjts till 6 m (tror jag). Vad Bubka sysslade med under väntetiden vet jag inte. Men när det äntligen var hans tur att börja hoppa så missade han alla sina tre försök på sin valda ingångshöjd.Tablå! Spelens största favorit rev ut sig. Inget resultat. Utanför entrén till friidrottsarenan finns det enda minne han lämnat kvar - ett enda fotavtryck,

En annan stor mästare var amerikanen Michael Johnson som slog igenonm i slutet av 1980-talet och som dominerade sina favoritsträckor 200 m och 400 m i drygt ett decennium innan han slutade tävla. Han vann sitt första VM-guld i Tokyo 1991. Vid OS och VM var schemat upplagt så att det var omöjligt att dubblera 200 och 400 m. Vid OS 1992 var han med i USA-laget på 400 m och vann guld. Men hans överlägsenhet på löparbanan skulle komma efter Barcelona. Även Johnson har begåvats med en "minnesfot" utanför entrén.

Fotbollsturneringen vid OS 1992 omvandlades ju till en U23-turnering, förmodligen för att göra den mer rättvis. Det blev en spännande turnering som hemmanationen vann. Flera av ungdomarna i det spanska laget blev sedermera världsstjärnor, varav flera kom att ingå i FC Barcelonas segerrika A-lag. Två av de unga barcaspelarna utmärkte sig redan vid detta OS. Det var André Iniesta och Xavi Hernández. Dom spelade senare tillsammans med Messi, på Camp Nou. När jag såg kvartsfinalen i Champions-League 2010 var bl.a.dom två (tillsammans med Messi) med i laget. Fantastiska spelartrio! FC Barcelona vann även finalen detta år. Men den matchen såg jag hemma i soffan...

Foto: ©KattaW©