Från Cordoba åkte jag vidare till Granada. Bokade rum på hotell Alexavis del Generalifé som ligger granne med Alhambra. Efter en sen middag besökte jag en liten teater "Tablao Albaysin" som bjöd på äkta "Flamenco gitano" (zigenarflamenco). Publiken sitter så nära scenen att man känner av både svettdroppar och hårnålar som flyger i väg under dansens hetta. Synd att jag inte kunde spela in föreställningen. Den var så suggestiv och lockande, man ville nästan själv börja dansa (men det kan tyvärr inte jag). I stället bjuder jag på en bildshow i flera akter...
om mina resor och äventyr på Iberiska halvön - en blogg som aldrig vill sluta...
onsdag 9 december 2020
48. Flamenco gitano i Granada.
söndag 6 december 2020
47. Cordoba - Mezquita - en kyrkan inuti en moské
Dagens Córdoba är en industristad men är också känd för sitt konsthantverk med rötter i den moriska tiden, t.ex en säregen keramik och filigranarbeten i silver. Under det moriska styret byggdes en stor moské som färdigställdes under 900-talet. I början av 1200-talet byggdes den om till en katedral av Romersk-katolska kyrkan och fick namnet Cateral de Nuestra Señorade la Asunción, till vardags kallad Mezquita-Catedral de Córdoba. Den ingår idag på UNESCOs världsarvslista.
Man tror att platsen för moskén-katedralen ursprungligen var en kristen kyrka tillägnad Saint Vincent III. Den ursprungliga moskéns mest berömda arkitektoniska nyhet var dess färgglada kolonner med dubbla valvbågar, vilka skänker både ljus och rymd åt moskén-kyrkan. Det kändes lite högtidligt att vandra omkring i moskén/kyrkan och försöka tänka sig in i hur forna tiders morer och sedan kristna utövade sina religioner omgivna av alla dessa färgglada valv och bågar.
lördag 5 december 2020
46. Cordoba historiska kvarter...
Ibland blir organiserad sightseeing för mycket. Jag hinner inte alltid med att både se, höra och uppleva samtidigt som en guide pratar på. Då tar jag en paus och ger mig ut på egna strövtåg. Jag valde att vandra in i de historiska kvarteren: "judekvarteren" som någon kallade området. Här möter jag en helt annan värld. Här är gatorna trånga och de vitkalkade husväggarna är tjocka. Det är tyst och stilla. Inga turister. Det är lugn och ro - trots att människor bor här. Jag njuter av både det jag ser och det jag känner. Jag hamnar i ett tillstånd av fullständig harmoni. Så här borde livet vara. Men som alla vet, stunder av själslig lycka är alltid korta, alltför korta Men jag hinner samla kraft inför nästa stora begivenhet: Mezquita, dvs Cordobas märkliga moské-katedral. Tills dess stannar jag här bland de vitkalkade husen och delar tystnaden med dom...
torsdag 3 december 2020
45. Guadalquivir - kul namn att uttala...
Efter äventyren i Sevilla katedral åker jag vidare till Cordoba. Men först en avkopplande båttur på Guadalquivir (vilket härligt namn!), Spaniens femte längsta flod. Sitt namn har floden från arabiskans Wadi al-Kabir som betyder "stora floden". Guadalquivir, vars källa ligger i Sierra de Cazorla, är ca 657 kilometer lång. Den rinner genom Córdoba och Sevilla innan den når Atlanten ca 7 mil söder om Sevilla. Man kan fortfarande segla upp till Sevilla, men under medeltiden var floden seglingsbar ända upp till Córdoba. Det var en härlig båttur på Guadalquivir, vars lustiga namn jag faktiskt fortfarande minns från skolans geografilektioner.
tisdag 1 december 2020
44. Katedralen i Sevilla - inomhus
Jag går in i Sevilla katedral genom porten "Puerta de San Cristóbal" som ligger i katedralens södra fasad. Direkt efter receptionen möter jag Christopher Columbos grav. Den hålls uppe av fyra jättefigurer som representerar var sitt erövrat kungarike. Även hans son Diego ligger begravd i katedralen. Därefter kommer man in i katedralens stora mittskepp som är hela 42 meter från golv till tak. Sidogångarna är inredda med guldsmyckade sniderier och statyer. I mittskeppet, "Capillo Mayor", finns det berömda gotiska altaret, som anses vara världens största. Det skildrar 45 scener ur Jesu liv och innehåller över 1000 snidade träfigurer, allt dekorerat med guld. De två viktigaste sakrestiorna - Sacristía Mayor och Sacristía de los Cálices - innehåller kyrksilver, gamla dödskallar samt nycklarna som Fernando III fick av de judiska och moriska invånarna när han erövrade staden. Bland alla konstverk hänger Goyas mästerverk "Santa Justa y Santa Rufina" (tyvärr misslyckades den bilden).
I katedralen döptes Juan av Aragon år 1478, ende sonen till Ferdinand II av Aragon och Isabella I av Castilla. I kungliga kapellet bevaras kvarlevorna av stadens erövrare Ferdinand III, hans son Alfonso den vise och deras efterkommande kung Peter den rättvise. Hela katedralen är som en spansk lärobok i historia. År 1987 upptogs katedralen i Sevilla på UNESCOs världsarvslista.
Katedralens interiör är verkligen spännande och intressant för en historiker. Jag ville ta med mig "allt" hem. Här följer en liten bildkavalkad av det som fångade mitt och kamerans öga.
fredag 27 november 2020
43. Katedralen i Sevilla - utomhus
Katedralen i Sevilla (Catedral de Santa Maria de la Sede) är världens största romerskatolska katedral även om Peterskyrkan i Vatikanen är större, men den är en basilika (historiskt-arkitektoniskt är det en mottagningshall, som även kunde fungera som romersk domstols- eller butikslokal) och inte en katedral. Till Sevillas katedral hör tornet Giralda från 1100-talet. Det tornet är den ombyggda minareten från moskén som låg här före katedralen. Katedralen blev en kristen kyrka på 1200-talet. Inne i katedralen ligger Christopher Columbus begraven.
År 1987 sattes Katedralen i Sevilla, tillsammans med tornet Giralda, Archivo de Indias och Reales Alcázares på UNESCO:s världsarvslista. Sevilla har alltså fyra olika byggnader/funktioner som utgör mänsklighetens världsarv. Archivo de Indias inrättades 1785 på uppdrag av kung Carlos III i syfte att centralisera dokumentationen rörande de spanska utomeuropeiska territorierna som tidigare varit spridda i olika arkiv. Real Alcazar är ett muromgärdat slott byggt under olika historiska perioder. Även om det ursprungliga palatset byggdes under högmedeltid finns t.ex. vissa rester av äldre islamisk konst bevarade. Slottet är bostad för kungafamiljen när de besöker Sevilla.
För mig är katedralen i Sevilla alltid förknippad med Fjodor Dostojevskijs storslagna roman om Bröderna Karamazov. I romanen har Dostojevskij vävt in en berättelse, en legend, om Storinkvisitorn som vill kasta Jesus på kättarbålet. Det är den tvivlande brodern Ivan, som läser berättelsen för sin fromme yngre bror Aljosha. Legenden utspelas i just Sevilla under 1500-talet, där kättarbål tänds varje dag till Guds ära. När så Jesus oförmodat dyker upp i staden jublar folket, men för inkvisitorerna - som styr och ställer i Jesu namn - blir han ett hot. Jesus måste kastas på bålet. Jesus sätts i fängelset och på kvällen kommer Storinkvisitoren till cellen för att tala allvar med honom. Hur det slutar? Tystnadsplikt råder här..Lite spänning måste vara kvar, så resten av den storartade legenden får ni läsa själva!
tisdag 24 november 2020
42. Till Sevilla
Nästa bussresa går till Sevilla i Andalusien - som är Spaniens fjärde största stad. Själva resan är spännande eftersom eftersom vi åker genom "Moriska Passet" i bergskedjan Sierra Nevada - med Europas sydligaste skidort med samma namn. Själva skidorten ligger så nära Costa del Sol så man kan faktiskt åka skidor på dagen och ta ett dopp i Medelhavet på kvällen. Höjden över havet gör att det är snösäkert hela vintersäsongen (från december till första maj), därefter är det sommar. Sierra Nevada är också en stor nationalpark som omfattar bergstoppar, floder, sjöar samt en unik flora och fauna. Det är kanske inte så konstigt att Andalusien är populärt hos såväl spanjorer som turister från när och fjärran.
Väl framme i Sevilla och Hotell Paco, var det dags för middag och absolut en kvällsvandring. Det bästa med hotellet är närheten till katedralen, ca 10 minuters gångväg (= ingår planen för morgondagen). Det är alltid skönt att sträcka på benen efter en lång bussresa som tog drygt 9 timmar, med ett par korta avbrott, i anspråk. Samtidigt med min hastigt påkomna "motionsrunda" så pågick en mindre kyrklig procession efter gatan. Eftersom de bar på "Madonnan med Jesusbarnet" på sin "Tronos" (med trummor och klarinett efter) så antar jag att det var dom två man ville hedra (bilden togs den 1 november). Jag i min tur hedrar bärarna...