Ibland blir organiserad sightseeing för mycket. Jag hinner inte alltid med att både se, höra och uppleva samtidigt som en guide pratar på. Då tar jag en paus och ger mig ut på egna strövtåg. Jag valde att vandra in i de historiska kvarteren: "judekvarteren" som någon kallade området. Här möter jag en helt annan värld. Här är gatorna trånga och de vitkalkade husväggarna är tjocka. Det är tyst och stilla. Inga turister. Det är lugn och ro - trots att människor bor här. Jag njuter av både det jag ser och det jag känner. Jag hamnar i ett tillstånd av fullständig harmoni. Så här borde livet vara. Men som alla vet, stunder av själslig lycka är alltid korta, alltför korta Men jag hinner samla kraft inför nästa stora begivenhet: Mezquita, dvs Cordobas märkliga moské-katedral. Tills dess stannar jag här bland de vitkalkade husen och delar tystnaden med dom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar