ESPAÑA - MITT LIV UNDER SOLEN

torsdag 5 november 2020

30. Svenska idrottshjältar hedras på Barcelonas olympiahistoriska museum

Är man i Barcelona så måste man besöka den olympiska anläggningen på berget Mont Juïc. Förutom de olika idrottsarenorna finns där numera ett "olympiahistoriskt museum" som bär Juan Antonio Samaranchs namn. Samaranch var IOK:s president under åren 1980-2001. Självklart lyckades han få de olympiska spelen till sin hemstad år 1992. De svenska insatserna var ganska blygsamma, och J-O Waldner (som tog Sveriges enda guldmedalj (bordtennis) räddade i viss mån Sveriges ära. Det är klart att man blir lite stolt som svensk när man ser att J-O även finns med i museets samlingar, likaså uppmärksammas paddlaren Gert Fridriksson (1919-2006). Åren 1948-60 vann han åtta OS-medaljer, varav sex guld samt elva VM-medaljer, varav sju guld. Imponerande!

Jag har haft förmånen att träffa dessa två idrottshjältar, dels i Vålådalen (Gert Fredriksson) och deös på Idrottsgalan år 2000 (J-O Waldner). Två mycket trevliga personer som betedde sig som vanligt folk, dvs inga divalater alls.

Gert Fredriksson hedras i en monter på Olympiahistoriska museet i Barcelona.

Foto: ©KattaW©

Från vänster: Gert Fredriksson, Putte Engby (dåvarande chef för Vålådalens

turiststation) och löparen vars namn jag tyvärr glömt) i Vålådalen.

J-O Waldner hedras i en monter i Barcelona olympiahistoriska museum.

Foto: ©KattaW©

J.O Waldners "segervapen" när han vann OS-guld 1992,

bevaras på olympiahistoriska museet i Barcelona.

Foto: ©KattaW©

J-O Walder på Idrottsgalan år 2000. Foto: ©KattaW©

tisdag 27 oktober 2020

29. En spansk Banksy...?

Jag såg nyligen ett program om den mytomspunna konstnären Banksy. Han lär ju ha rest till flera länder och lämnat spår efter sig. Vad som är sant eller falskt om denne anonyme konstnär är svårt att veta. I programmet hävdades det bl.a.att det kan finnas andra, mer eller mindre kända (eller helt okända) konstnärer, som lämnar liknande "spår efter sig".

Den här fina målningen hittade jag i Spanien på en väggmur. Jag berättar inte var; det skulle ju kunna vara någon som förstör den då. Jag kan säga så mycket att målningen finns i en av de större städerna. Tack och lov vid sidan av en mindre trafikerad gata, en gränd. Vem vet, det kanske finns en spansk Banksy också...

En spansk "Banksy"-målning. Foto: ©KattaW©

lördag 24 oktober 2020

28. Viva Barcelona...

Knappast någon stad har fått en sådan mäktig hyllningssång som "Barcelona". När Freddie Mercury (1946-1991) och Montserrat Caballé (1933-2018) sjunger får jag rysningar i hela kroppen. Sången blev officiell hymn för OS 1992. Meningen var att dom två skulle inviga sommar-OS 1992 med denna sång Nu blev det inte så, Freddy avled tyvärr och Montserrat fick uppträda ensam...

onsdag 21 oktober 2020

27. Messis guldfot

Dagen efter Champion League-matchen (kvartsfinal mot Shaktar Donetsk, som Barca vann sammanlagt med 6-1) återvände jag till Camp Nou för att besöka klubbens museum, dvs FC Barcelona Museu på katalanska. Det var imponerande att se och uppleva. Något liknande finns inte i Sverige. Förutom mängder av spanska och internationella segerpokaler fanns även en avgjutning av klubbens kanske mest gyllene fot, dvs Leo Messis vänsterfot och naturligtvis Messis guldsko som han erhöll 2010.

FC Barcelona var ju oslagbara under det spelåret (2010-2011) och vann Champions Legaue-finalen mot Manchester United med 3-1. FC Barcelonas A-lag då är nog det bästa uppställning de har haft. Med sitt berömda "tiki-taka-spel", mellan Xavi-Messi-Iniesta, utklassade de alla konkurrenter, såväl hemma inom La Liga som ute i Europa inom Champions Leauge. De "triangelspelade" sig igenom morståndarlaget.

Leo Messis berömda vänsterfot i guld. Foto:©KattaW©

Leo Messis Guldsko 2010. Foto: ©KattaW©

Leo Messis tröja, fotbollsskor och matchboll från Champion League-finalen 2010.

Foto: ©KattaW©

En bråkdel av FC Barcelonas pokaler. Foto: ©KattaW©

FC Barcelonas berömda "tiki-taka-spel"

FC Barcelonas berömda tiki-taka-spel. Från vänster Xavier Hernandez dvs Xavi,

Leol Messi och Andres Iniesta.

måndag 19 oktober 2020

26. Barcafans

Man ser dom överallt - de "blaugrana" - när det är hemmamatch för FC Barcelona. "Blau" betyder blå och "grana" betyder mörk röd färg ( ungefär karmesin). Många samlas vid "Barca-stånden" nära Camp Nou för att köpa en Barca-halsduk eller någon annan souvenir. Det gjorde jag och med min nyinköpta halsduk kände jag mig som ett riktigt Barcafan, vilket jag också är.

Mitt intresse för spanska fotboll i allmänhet och FC Barcelona i synnerhet började 2004. Det året började nämligen Henke Larsson spela för denna fantastiska klubb ("mes que un club"). Idag är han assisterande tränare för Barca. Cirkeln är sluten på något vis.

Publiken börjar komma redan ett par timmar före matchstart. Det är många trappor och många gångar att trava för att komma rätt, Men klubben har särskilda klubbvärdar som hjälper den ovana. Väl på plats kan man studera tillströmningen av publik och arenan är i princip är snart fullsatt när "spelet kan börja". Men först sjungar publiken Barcas egen hymn: "El Cant del Barca". Det låter mäktigt och jag försöker nynna med. Barca-hymnen finns att tillgå via YouTube - sök där.

lördag 17 oktober 2020

25. Camp Nou och FC Barcelona...

Tycker man om fotboll och FC Barcelona då är ett besök på Camp Nou ("Nya Fältet" på katalanska) ett måste! För mig blev det två besök: ett mitt på dagen med besök i klubbens egna museum, och ett på kvällen: match (kvartsfinal i Champions League). Från hotellet var det nästan raka spåret dit, en promenad på ca en halvtimma. Bra med motion med tanke på att matchen tar ca 2 timmar att spela, med halvlekspaus och eventuella avbrott inräknade. Det blir en lång sittning.

Utsidan av Camp Nou är ingen större skönhetsupplevelse, men insidan är häftig! Arenan är den största i Europa: 250 ggr 220 meter med en höjd av 48 meter och det går åt drygt 168.960.000 fotbollar för att fylla den har någon räknat ut.

torsdag 15 oktober 2020

24. Casa Milá i Barcelona

En av Barcelonas mest kända byggnader är Casa Milá som ritades av den egensinnige arkitekten Antoni Gaudi (1852-1926), han med den lika berömda kyrkan Sagrada Familia. Casa Milá uppfördes mellan åren 1905-1910, men invigdes först 1912. Det märkliga med byggnaden är att det är det första hus i Barcelona som är konstruerad med ett stålskelett. I folkmun kallas huset La Pedrera (stenbrottet) på grund av att husets fasad saknar plana ytor. Casa Milá har två innergårdar som ger alla lägenheter dagsljus. Ingen lägenhet och inget rum i huset liknar varandra. Uppe på taket samsas skorstenar, ventilationstrummor, trapphus med inbyggda vattenmagasin samt diverse spiror med varandra. Casa Milá är verkligen ett hus fyllt av både fantasi och äventyr. Jag undrar vad en lägenhet i huset kostar idag?