I över 1200 år har människor vandrat gamla pilgrimsleder till Santiago de Compostela, dvs aposteln Jakobs grav. Mest känd är den drygt 800 km långa Camino-Frances som börjar någonstans i Pyrenéerna (södra Frankrike) och sedan går genom norra Spanien till Santiago de Compostela. Under medeltiden var det en pilgrimsled, som troende människor vandrade för att bevisa sin tro på Gud.
Numera har vandringslederna mer eller mindre blivit "turistleder" där människor, som vill uppleva naturen på ett lite annorlunda sätt, vandrar till målet som alltid är Santiago de Compostela. Den som inte orkar vandra hela leden kan hyra en häst och rida eller också cykla. Själv tycker jag själva vandringen är poängen, men då jämför jag ju med att vandra i den svenska fjällvärlden. Det gäller bara att ha rätt utrustning med sig.
Det finns många härbärgen och vandrarhem efter leden där man dels stämplar sitt "Pilgrimskort", dels kan sova över och dels kan få mat för en billig penning. Man kan också tvätta de sockor och kläder man vandrar i samt få hjälp med eventuella skavsår och annat som stör. Hela vandringsleden är "rösad" med skyltar med en snäcka på. Ja, stora snäckor är något som de flesta vandrare köper - snäckan är en symbol som visar att man är en riktig pilgrim.
Min egen väg till Santiago de Compostela började vid Galiciens kust och sedan via buss, några övernattningar på hotell och besök på diverse historiska platser. Det betyder att jag inte är en riktig pilgrim som den gamla traditionen påbjuder. Men jag köpte heller ingen snäcka - trots att jag vandrade ett par kilometer till målet (mer om det i nästa inlägg).
Däremot kunde jag på min "pilgrimsväg" besöka och uppleva andra historiska lämningar som man inte möter på pilgrimslederna, t.ex. klostret "Monesteria de Poio" som ligger i Pontevedra. Det består av själva klostret, klosterkyrkan samt museum och gästhem. Klostrets museum och bibliotek var särskilt intressanta att besöka eftersom där bevaras åtskilliga handskrivna böcker med målade illustrationer samt tryckta utgåvor av såväl religiösa som profana böcker, t.ex. två tidiga editioner av Cervantes "Don Quiote de La Mancha".
