I Merida möts riksvägarna mellan Spanien och Portugal., och eftersom Portugal också ligger under solen så gör jag en avstickare dit. Där besöker jag först och främst huvudstaden Lissabon, som är en av världens äldsta städer. Lissabon har sitt namn från det förhistoriska Olissipo, en benämning som troligtvis kommer från det keltiska Lissopo (alt. Olisippo). Som urgammal handelsplats, där både fenicier och greker hade sina handalplatser, fördes namnet Olisippo vidare till romarna.- som kom. Från den romerska tiden finns rester efter både en teater och termer (bad).
Under det första årtusendet f.Kr. beboddes området av keltiska folkstammar. Vid mitten av 300-talet blev Lissabon ett självständigt biskopssäte, för att hundra år senare erövras av alaner, sveber och visgoter. År 716 intogs Lissabon av morerna som kom att härska fram till 1147 då Alfons I av Portugal intog staden. Först 1256 blev Lissabon landet Portugals huvudstad. Upptäcktsfärder och kolonial expansion gjorde att Lissabon blev en av Europas största och viktigaste handelsstäder. Under den spanska ockupationen 1580-1640 förlorade dock staden sin särställning.
Lissabon började sakteligen återta sin position, men så kom den förödande jordbävningen den 1 november 1755 då 2/3 av staden förstördes och upp till 30.000 människor förlorade sina liv! Efter drygt 100 år av ekonomiskt förfall började Lissabon successivt återhämta sig under 1900-talet. Idag har Lissabon flera universitet och högskolor. Här finns både nationalteatern, operan och många erkända museer.
Centrala Lissabon är en rolig men jobbig stad att vandra i. Gammalt och nytt samsas, det gäller även byggnaderna. Många smågator är bilfria och ger utrymme åt uteserveringar, små familjerestauranger, gatuteater och annat nöje. Dessutom består centrala Lissabon av åtskilliga små kullar/berg där bebyggelsen klättrar efter branterna med jobbiga gränder att bestiga. Men med tålamod, nyfikenhet och bra gympaskor kan man erövra Lissabon och göra staden till "sin".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar