101. Tapas - spanska smårätter

Den tredje torsdagen i juni firas "Tapasdagen", på spanska "Mundial de la Tapas" (Internationella tapasdagen). Normalt firas dagen den 16 juni, men i år firar man "tapas" från 1 juni till den 30 juni. "Tapas" är en populär smårätt vilket visas genom att både Spanien gastronomiska akademi och de spanska turistmyndigheterna står bakom firandet. För närvarande  arbetar akademin på att ge Tapas kulturskyddad staus. 

Tapas består ofta av en skiva vitt bröd med olika typer av pålägg, ofast skinka (jamon), ost (queso), chilipeppar (pimiento), oliver (aseitunas), korv (chorizo), olika typer av fisk (pescado) m.m. Ibland serveras Tapas som små självständiga "huvudrätter" utan bröd. Till tapas dricker man gärna spanskt rosé (Rosado) eller en Sherry. Själv tycker jag att "Cava", ett spanskt mousserande vin passar bäst. 

Man skulle kunna jämföra spanska Tapas med vårt svenska sillbord.

Typisk "Tapas" i Barcelona

100. Digitalt museum om Spanska inbördeskriget

Det är först under senare år som det spanska inbördeskriget kan diskuteras i Spanien. Men fortfarande väcker kriget starka reaktioner och är svårt att hantera. Därför är det ett unikt initiativ när det under hösten 2022 öppnades ett museum i Kanada som enbart ägnar sig åt att presentera historiska fakta och forskning om kriget. Museet är digitalt och ligger öppet och gratis på nätet. Bland sponsorerna finns spanska kulturministeriet. Klicka på länken till museet här:  https://www.vscw.ca/   På spanska och engelska!

99. Spaniens demokratiseringsprocess fortsätter...

Spanien fortsätter att göra upp med sitt fascistiska förflutna. Den 24 april i år flyttades kvarlevorna efter det spanska fascistpartiets grundare José Antonio Primo de Rivera. Det genomfördes på order av den spanska vänsterregeringen  Man vill "städa upp" efter Franco-regimen i enligt den nya "Lagen om det demokratiska minnet" som förbjuder alla former av hyllningar av Franco-regimen och dess förgrundsgestalter. Primo de Riveras kvarlevor har flyttats till en familjegrav på gravplatsen San Isidro inne i Madrid. Från början möttes beskedet av skarpa protester från både familj och högerextrema grupper. Men eftersom "nya" gravplatsen inte längre räknas som en katolsk viloplats, har anhöriga och andra accepterat flytten. Dessutom har det gamla monumentet bytt namn till Valle de Cuelgamuros. (ungefär "De stupades/fallnas dal").

För den som inte känner till Spaniens politiska historia under 1900-talet kan nämnas att José Antonio Primo de Riveras far var den gamle generalen Miguel Primo de Rivera som tog makten genom en statskupp 1923 och att sonen José Antonio alltså grundade det spanska fascistpartiet "La Falange" vars medlemmar stödde general Franco under inbördeskriget. För att göra denna lilla historielektion" ännu kortare så slutar det med att José Antonio Primo de Rivera avrättades av republikanerna i november 1936 när inbördeskriget började.  

Även om man inte kan eller bör radera sin mörka historia så tycker jag att Spanien lyckas ganska bra med sin demokratiseringsprocess. Man accepterar sin historia, men man vill inte ha några otidsenliga hyllningar av de gamla fascistiska despoterna.  

Monumentet vid Valle de Cuelgamuros som tidigare kallades "Valle de los Caldos". 

Foto lånad från Spanienportalen. https://spanienportalen.se/

98. Spanska klockringare - ett kulturarv...

Dagens kyrkklockor är oftast elektriska (trycka-på-knappen) eller till och med programmerade att ringa vissa tider tack vare IT-teknikens hjälp. Det gäller även i Spanien, men på vissa håll sköts kyrkans klockringningar fortfarande manuellt av s.k. "klockringare". 

Att vara klockringare är ett urgammalt yrke (drygt 500 år i Spanien) som ofta har gått i arv och vördats inom en och samma famlj. Så är det än idag. I Spanien finns upp till 30 olika sätt att klockringa. Från att ha varit ett sätt att kommunicera och få ut viktiga religiösa och civila budskap till att varna när katastrofer och bränder hotar. Klockringningen vid begravningar och vid födslar är olika; likaså är ringningarna olika om det är en pojke eller en flicka som har fötts. Det gäller alltså att från barnsben lära sig vad de olika ringningarna betyder.  

I Spanien finns till och med särskilda "yrkesföreningar" för klockringarna. Nu har UNESCO utsett de spanska klockringarna som ett immateriellt kulturarv!  Roligt är att även vissa yrken och inte enbart vissa byggnader kan ses som ett kulturarv...

Torrevieja. Gamla kyrkklockor som ringt färdigt. Foto: ©KWbrg©

97. Gott Nytt År - ¡Feliz año nuevo! - med 12 st vindruvor

Nyårsafton kallas för "Nochevieja" på spanska. Varje stad och ort har sina traditioner. Det kanske mest kända nyårsfirandet sker i Madrid. Då samlas man på Puerta del Sol. Dår ligger det gamla posthuset med sitt klocktorn. Klockan tolv på natten slår nyårsklockan in det nya året och då är torget fullpaclat med människor. Nyårsfirandet i Madrid direktsänds på spansk TV. 

På tolvslaget äter man traditionsenligt tolv vindruvor, en druva för varje slag, och det gäller att hinna äta alla i rätt tid. Enligt traditionen skall de tolv druvorna bringa lycka under de kommande tolv månaderna. Nyår har jag endast firat i Las Palmas på Gran Canaria. Det var på en liten fiskrestaurang vid havet. Strax före kl 12 fick alla gäster varsin påse med 12 vindruvor  i. Då visste jag inte vad det innebar, men några lokala gäster förklarade seden för oss "utlänningar"..Jag lyckades äta mina tolv druvor i tid och det blev mycket riktigt ett gott nytt år..  

¡Feliz año nuevo!

96. GOD JUL - ¡FELIZ NAVIDAD!

Sådana här julgranar ser man knappast i Spanien. Men där finns många andra vackra träd, buskar och blommor - samt alla palmer. Jag har aldrig firat jul i Spanien, men väl i Las Palmas på Gran Canaria. Det kändes lite "konstigt" för en nordbo att fira jul i värmen när man är van med en vit jul (dvs med snö), kyla, gnistrande stjärnor, skidspår, pepparkakor, apelsiner, julskinka, risgrynsgröt med mandel i, julgodis osv, samt en stor julgran fylld av julpynt. Det är väl bara tomten som saknas...

95. Minnen från grannskapet - blir till arkiv..

En kvartersförening i Sevilla har börjat digitalisera fotografier, filmer och hemmavideor tagna av grannar och sociala rörelser för att sprida "det som var en gång" enligt vetenskapliga kriterier som ett historiskt arkiv. Den här bilden från 1968, visar hur invånarna i några låghus samlas för att se TV på storbild tillsammans. Ingen av de boende på den tiden ägde TV, kylskåp, kameror osv. enligt nuvarande ordförande för kvarterets grannskapsförening. Orsaken till att just denna bild kom till var att en familj hade fått besök av släktingar från Kanarieöarna och farmor Eufemia ville föreviga ögonblicket och kallade på fotografen Tomás Layne som just då besökte grannskapet och filmade. Nu kunde invånarna själva se sitt dagliga liv. Så blev ögonblicket att minne, som tillsammans med andra minnen (gamla bilder, filmer etc) bildar ett "grannskapsarkiv" tack vare den möjlighet som digitalisering erbjuder...

Minnet av ett grannskap från  30 september 1968. Bilden lånad från El Pais.