Sådana här julgranar ser man knappast i Spanien. Men där finns många andra vackra träd, buskar och blommor - samt alla palmer. Jag har aldrig firat jul i Spanien, men väl i Las Palmas på Gran Canaria. Det kändes lite "konstigt" för en nordbo att fira jul i värmen när man är van med en vit jul (dvs med snö), kyla, gnistrande stjärnor, skidspår, pepparkakor, apelsiner, julskinka, risgrynsgröt med mandel i, julgodis osv, samt en stor julgran fylld av julpynt. Det är väl bara tomten som saknas...
En kvartersförening i Sevilla har börjat digitalisera fotografier, filmer och hemmavideor tagna av grannar och sociala rörelser för att sprida "det som var en gång" enligt vetenskapliga kriterier som ett historiskt arkiv. Den här bilden från 1968, visar hur invånarna i några låghus samlas för att se TV på storbild tillsammans. Ingen av de boende på den tiden ägde TV, kylskåp, kameror osv. enligt nuvarande ordförande för kvarterets grannskapsförening. Orsaken till att just denna bild kom till var att en familj hade fått besök av släktingar från Kanarieöarna och farmor Eufemia ville föreviga ögonblicket och kallade på fotografen Tomás Layne som just då besökte grannskapet och filmade. Nu kunde invånarna själva se sitt dagliga liv. Så blev ögonblicket att minne, som tillsammans med andra minnen (gamla bilder, filmer etc) bildar ett "grannskapsarkiv" tack vare den möjlighet som digitalisering erbjuder...
Ovanligt intressanta fynd har grävts fram i den lilla staden Sierra Boyera (Belmez, Cordoba) nära Extremadura. Det är några keramikplattor som föreställer två krigare i relief. Med sina hjälmar, sina ovala sköldar och sina iberiska svärd (falcatas) utövar de en blodlös rituell kamp utan avsikt att döda varandra. Samtidigt påträffades en mindre keramikplatta föreställande en krigare som kastar ett spjut. Fynden är ca 2500 år gamla, dvs från 600- och 200-talet f. Kr.
När jag ser relieferna så tänker jag direkt att det kan vara en sorts "idrottstävlingar" som avbildas...
På en plats i Gudadaljara hittades år 2012 en delvis skadad och trasig keramikplatta från 1000-talet. Den har nu restaurerats och studerats av "Högre skolan för bevarande och restaurering av kulturtillgångar" (ungefärlig översättning) i Madrid. Nu tror man sig veta vem som är avbildad på plattan. Det är troligtvis Abderramán III (även benämnd Abd al-Rahman III) eller hans son al-Hakam II.
Sonen al-Hakam II (915-976) var kalif i Cordoba under perioden 961-976. Han var förjust i bildning och böcker. Han skickade efter mängder av böcker från hela världen som han samlade i sitt gigantiska bibliotek.
Nyligen presenterade den spanska dagstidningen El Pais en lista över världens mest populära böcker. En bok som hamnar i toppen är romanen om den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha. Den är skriven av Miguel Cervantes och utkom i två delar från 1605 och 1615.
Romanen om Don Quijote har därefter tryckts i omgångar världen över och och nya utgåvor kommer varje år. Eftersom jag, under mina år i Torrevieja, bodde på på Avenida de La Mancha så känner jag viss samhörighet med denne spanske riddare. Han är så populär och så omtyckt i Spanien att man mer eller mindre snubblar över honom i form av diverse statyer, bilder på kakel, på bänkar, på väggar, som tavlor, i bokhögar, osv i oändlighet. Han finns även som teater, balett, opera, samt som serietidning och puzzel m.m. Uppfinnes-rikedomen att utnyttja den populära riddaren är enorm.
,%20El%20ingenioso%20hidalgo%20Don%20Quixote%20de%20la%20Mancha%20(2).png)
I korthet handlar boken om en fattig adelsman som förläst sig på riddarromaner och därför ger sig ut i världen för att upprätthålla riddaridealet. Don Quijote rider iväg på sin gamla häst Rosinante och med sin trogne vapednragare, bonden Sancho Panza som rider på åsnan Rucio. Don Quijotes mål med färden är att visa prov på ridderlighet för att vinna den kvinna han älskar som han kallar Dulcinea, trots att hon egentligen heter Aldonza. Det namnet är i sin tur en spansk ordlek; "har vi ingen annan så tar vi väl Aldonza". Mest kända av Don Quijotes äventyr är nog hans kamp med väderkvarnarna, som han tror är onda jättar.
Här är ett litet, litet urval av alla böcker om världens mest populäre riddare:
Spanien med sol och värme är något vi frusna svenskar ofta längtar efter, särskilt om och när den svenska sommaren verkar regna bort eller kyls ner. Men då glömmer vi bort att den spanska sommarvärmen kan vara odräglig att vistas i. Särskilt dagtid. Mina erfarenheter av spansk värme är från alla de höstar och vårar jag bott där. Då hände det ibland att temperaturen blev så hög att man inte orkade vara utomhus dagtid. Då höll man sig inomhus och "levde upp" på kvällarna som kunde vara helt underbara. Därför har jag full förståelse för att spanjorer tar en siesta på eftermiddagarna och arbetar sent på kvällarna i stället (samt tidiga morgnar).
Det värsta med den aktuella värmeböljan är risken för bränder i skog och mark, samtidig som grundvattennivån har sjunkit drastiskt. Trots värmeböljan så längtar jag ändå dit ibland, jag vet ju hur underbart det spanska livet kan vara...
Den här bloggen blir aldrig färdig trots att mitt liv "under solen", dvs i Spanien, är avslutat. Jag följer vad som händer i mitt gamla "hemland" genom att läsa spanska dagstidningar och andra spanska media/bloggar. En artikel i El Pais om "Europas sista solstråle" måste jag ge utrymme åt... Dessutom, när man är i Santiago de Compostela, då kan man likaväl gå till jordens slut, dvs till Fisterra..
Europas "sista" solnedgång kan bara ses från Cape (Cabo) Touriñán, dvs längs Camino di Fisterra-Muxia. vägen som leder till platsen: Solpor som den kallas på galiciska. Platsen, som ligger i Galicien, har fascinerat besökare i årtusenden. Särskilt i Fisterra, som romarna döpte till Finis Terrae (dvs jordens slut), idag Fisterra. Där fanns den sista kända fasta marken och där tog stora havet vid. Sedan kom pilgrimerna som besökte denna magiska plats som en avslutning på sin långa mödosamma resa/vandring till Santiago de Compostela.
Cape Touriñán är den västligaste punkten på halvön Spanien. Skådespelet med "den döende solen" eller den "sista solnedgången", kan endast bevittnas två gånger om året: dels i början av våren (mellan 24 mars och 23 april), dels i slutet av sommaren (mellan 18 augusti och 19 september). Det beror på lutningen av jordens rotationsaxel i förhållande till solen. Företeelsen ger pilgrimerna lite skymning mellan april och augusti från Cabo de San Vicente i Portugal upp till norska kusten. En pilgrimsresa under perioden erbjuder pilgrimer en fantastisk möjlighet att uppleva skymningsrörelsen mellan Fisterra och Muxia och se den "sista solnedgången"...
Bilderna nedan samt underlag till texten ovan, har jag hämtat från El Pais.
Övriga delar av året går solen ned lite här och var i Europa. Här hemma i norra Sverige har vi midnattssol omkring den 21 juni. Ju längre norrut, desto längre period lyser midnattssolen...
.JPG)
