93. Ett budskap från kalifen...

På en plats i Gudadaljara hittades år 2012 en delvis skadad och trasig keramikplatta från 1000-talet. Den har nu restaurerats och  studerats av "Högre skolan för bevarande och restaurering av kulturtillgångar" (ungefärlig översättning) i Madrid.  Nu tror man sig veta vem som är avbildad på plattan. Det är troligtvis Abderramán III (även benämnd Abd al-Rahman III) eller hans son al-Hakam II.

Abderramán III (o. 890-961) var emir av Cordoba under åren 912-929 då han grundade kalifatet Cordoba. Sedan tjänade han kalifatet som kalif fram till sin död. Hans regeringstid präglades av religiös tolerans. 

Sonen al-Hakam II (915-976) var kalif i Cordoba under perioden 961-976. Han var förjust i bildning och böcker. Han skickade efter mängder av böcker från hela världen som han samlade i sitt gigantiska bibliotek. 

Ett budskap från kalifen. Bilden lånad från El Pais.

92. Don Quijote - världens mest kände riddare?

Nyligen presenterade den spanska dagstidningen El Pais en lista över världens mest populära böcker. En bok som hamnar i toppen är romanen om den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha. Den är skriven av Miguel Cervantes och utkom i två delar från 1605 och 1615. 

Romanen om Don Quijote har därefter tryckts i omgångar världen över och och nya utgåvor kommer varje år. Eftersom jag, under mina år i Torrevieja, bodde på på Avenida de La Mancha så känner jag viss samhörighet med denne spanske riddare. Han är så populär och så omtyckt i Spanien att man mer eller mindre snubblar över honom i form av diverse statyer, bilder på kakel, på bänkar, på väggar, som tavlor, i bokhögar, osv i oändlighet. Han finns även som teater, balett, opera, samt som serietidning och puzzel m.m. Uppfinnes-rikedomen att utnyttja den populära riddaren är enorm. 

Så här ser omslagt ut till den första utgåvan 1605.

Bild lånad från Wikipedia. 

I korthet handlar boken om en fattig adelsman som förläst sig på riddarromaner och därför ger sig ut i världen för att upprätthålla riddaridealet. Don Quijote rider iväg på sin gamla häst Rosinante och med sin trogne vapednragare, bonden Sancho Panza som rider på åsnan Rucio. Don Quijotes mål med färden är att visa prov på ridderlighet för att vinna den kvinna han älskar som han kallar Dulcinea, trots att hon egentligen heter Aldonza. Det namnet är i sin tur en spansk ordlek; "har vi ingen annan så tar vi väl Aldonza". Mest kända av Don Quijotes äventyr är nog hans kamp med väderkvarnarna, som han tror är onda jättar. 

Här är ett litet, litet urval av alla böcker om världens mest populäre riddare: 

Här är några av de "jättar" som Don Quijote med liv och lust ville bekämpa...

Väderkvarnarna i Consuegra- Foto: ©KWbrg©

91. Värmebölja på Iberiska halvön

Spanien med sol och värme är något vi frusna svenskar ofta längtar efter, särskilt om och när den svenska sommaren verkar regna bort eller kyls ner. Men då glömmer vi bort att den spanska sommarvärmen kan vara odräglig att vistas i. Särskilt dagtid. Mina erfarenheter av spansk värme är från alla de höstar och vårar jag bott där. Då hände det ibland att temperaturen blev så hög att man inte orkade vara utomhus dagtid. Då höll man sig inomhus och "levde upp" på kvällarna som kunde vara helt underbara. Därför har jag full förståelse för att spanjorer tar en siesta på eftermiddagarna och arbetar sent på kvällarna i stället (samt tidiga morgnar). 

Det värsta med den aktuella värmeböljan är risken för bränder i skog och mark, samtidig som grundvattennivån har sjunkit drastiskt. Trots värmeböljan så längtar jag ändå dit ibland, jag vet ju hur underbart det spanska livet kan vara...

"värmeböljan" har jag hämtat ur El Pais.

90. Europas sista solstråle...

Den här bloggen blir aldrig färdig trots att mitt liv "under solen", dvs i Spanien, är avslutat. Jag följer vad som händer i mitt gamla "hemland" genom att läsa spanska dagstidningar och andra spanska media/bloggar. En artikel i El Pais om "Europas sista solstråle" måste jag ge utrymme åt...  Dessutom, när man  är i Santiago de Compostela, då kan man likaväl gå till jordens slut, dvs till Fisterra..

Europas "sista" solnedgång kan bara ses från Cape (Cabo) Touriñán, dvs längs Camino di Fisterra-Muxia.  vägen som leder till platsen: Solpor som den kallas på galiciska. Platsen, som ligger i Galicien, har fascinerat besökare i årtusenden. Särskilt i Fisterra, som romarna döpte till Finis Terrae (dvs jordens slut), idag Fisterra. Där fanns den sista kända fasta marken och där tog stora havet vid. Sedan kom pilgrimerna som besökte denna magiska plats som en avslutning på sin långa mödosamma resa/vandring till Santiago de Compostela.  

Cape Touriñán är den västligaste punkten på halvön Spanien. Skådespelet med "den döende solen" eller den "sista solnedgången", kan endast bevittnas två gånger om året: dels i början av våren (mellan 24 mars och 23 april), dels i slutet av sommaren (mellan 18 augusti och 19 september). Det beror på lutningen av jordens rotationsaxel i förhållande till solen. Företeelsen ger pilgrimerna lite skymning mellan april och augusti från Cabo de San Vicente i Portugal upp till norska kusten. En pilgrimsresa under perioden erbjuder pilgrimer en fantastisk möjlighet att uppleva skymningsrörelsen mellan Fisterra och Muxia och se den "sista solnedgången"... 

Bilderna nedan samt underlag till texten ovan, har jag hämtat från El Pais.

Övriga delar av året går solen ned lite här och var i Europa. Här hemma i norra Sverige har vi midnattssol omkring den 21 juni. Ju längre norrut, desto längre period lyser midnattssolen... 

 Fyren vid Cape (Cabo) Touriñán. Bilden lånad från El Pais.

Information om fyren på Touriñán. Bild lånad från El Pais.

Costa da Morte (Dödens kust, som ingår i vandringsleden) och sista solstrålen. Bilden lånad från El Pais.

89. Spansk flora i El Pais

Idag tar jag "en paus från min paus" vilket innebär att den här bloggen trots allt får leva vidare när något intressant fångar mitt öga. Jag läser spanska dagstidningar nästan varje dag, dels för att få veta vad som händer i mitt spanska hemland, dels för att det är bra språkträning.. 

Dagstidningen El Pais är en tidning med mångfacetterat innehåll. Idag t.ex, kan man lära sig lite mer om spansk flora i en artikel som presenterar de åtta vackraste blommorna som växer i Pyrenéerna och var man kan hitta dom. I Huesca finns den vackra "Damskoorkidén", den unika "Snöborren" kan ses i Girona och den populära "Edelweiss" växer i Nationalparken "Ordesa y Monte Perdido" osv.  

Nu under våren klär sig de svartvita spanska bergen i färg, även om det finns snö kvar på höglandet. En hel palett av färgnyanser förvandlar sluttningar och klippor till en vild trädgård. Vi är i Pyrenéerna. Omkring 4000 olika växter, en fjärdedel av dom på 2000 meter och nästan 200 når upp till 3000 meter. Många av växterna är invandrare sedan tusentals år tillbaka. De kom frän centrala och östra Europa samt från Asien. för att bosätta sig på denna bergskedja, den absoluta södra gränsen för deras närvaro De är alla exempel på konsten att överleva. Nedan följer åtta blommor som, tillsammans med växtplatserna, är bland de vackraste, unika och mest värdefulla. Så beundra blommorna med ögat, och framför allt, var rädd om deras livsmiljö! 

Eja vore jag där igen...

Bergsazaleor (Rhododenndron on ferrugineum), i nationalparken Aigüestortes, i Pyrinéerna i Lleida.

Björnöra (Ramonda Myconi) i Congostde Collegast (Lleida)

Borderea  Pyrenaica (Dioscorea pyrenaica) endemisk (= unik)  för bergen i Aragonien

Damskoorkidén. Den typiska Lady's Shoe-orkidén (Cypripedium Calceolus)  som 

endast kan hittas, och med svårighet, i de aragoniska och katalanska Pyrenéerna.

Den sällsynta Edelweissblomman (Leontopodium Alpinum) i nationalparken "Oredea y 

Monte Perdido (Huesca)

En grupp Snowpiercer (Galanthus Nivalis) blommar.

En äng i Pyrenéerna är täckt av blå Iris (iris Latifolia), en art som är unik på halvön,

Högbergsvallmo (Papaver Lapeyousianum) växer på över 2000 meters höjd

88. Paus eller inte...?

Tills vidare får denna blogg vila... 

¡Viva España!  Foto: ©KattaW©

87. El Pais - lärorikt om unika växter

Efter alla år i Spanien är landet för mig  som ett andra hemland. Jag försöker numera följa spanska nyheter så gott jag kan, dels genom dagstidningar, dels via TV (https://www.rtve.es/television/). En dagstidning jag tycker om är El Pais (tjock som en liten bok)  eftersom den - förutom vanliga nyheter - även bjuder på ny kunskap som "nyhet". El Pais  (https://elpais.com/) är ju en spansk dagstidning men den erbjuder också en engelskspråkig version av sina nyheter: https://english.elpais.com/  

Men det finns ju fler dagstidningar, https://www.elmundo.es/,  https://www.elperiodico.com/es/ ,   https://www.marca.com/ (för den som gillar sport),  https://www.lavanguardia.com/ (om man vill läsa nyheter från Katalonien) osv. 

Jämfört med svenska dagstidningar så lär man sig en hel av de spanska, särskilt av El Pais, som ofta ger stort utrymme åt "nya kunskaper". Ny kunskap (vetenskap) kan ju också vara en stor nyhet. 

Nåväl, dagens stora nyhet är den att två generationer botanister nu avslutat sin gigantiska uppgift att beskriva 6120 växter i Spanien och Portugal. Det är ett stort projekt som varat i nästan 40 år och 255 författare (botanister) har bl.a. funnit att 22 % av arterna på den Iberiska halvön inte växer någon annanstans i världen (de betyder att dom är endemiska)! Den första volymen av "Flora ibérica" publicerades redan 1986. Nu, nära fyra decennier senare, kommer slutprodukten. Det är väl en nyhet så god som en ann!?. Siffran 22% representerar i sin tur ungefär hälften alla växtplatser i Europa vilket understryker att projektets relevans sträcker sig långt utanför Spaniens och Portugals gränser.

Jag är ingen botaniker, men som historiker kan även "växternas historia" vara intressant. Dessutom tycker jag om blommor - vem gör inte det?

Här några bilder av några av dessa mycket unika växter.

Den här unika blomman tillhör växtarten "Phyllodoce  caerulea". Bilden lånad ur El Pais. 

Den här växten, "Narcissus cyklamineus" , som man trodde var utdöd, har man återfunnit i både 

Spanien och Portugal. Bilden lånad ur El Pais.

Den här lite "nyfikna" växten heter Solenanthus revechonii och växer i Cazorla-bergen i södra Spanien. 

Färre än 100 exemplar finns. Nu har man skyddat den från växtätare genom ett speciellt staketsystem. 

Bilden lånad ur El Pais.

Den här växten, "Muscari parviflorum", kan man endast hitta på Malagas kust och på Mallorca.

Bilden lånad ur El Pais. 

Denna pärla, "Naufraga balearica", växer på klipporna på norra delen av ön Mallorca. 

Om den slutligen bekräftas som utrotat på Korsika, så innebär det att Mallorca är 

artens sista tillflyktsort. Stackars blomma. Bilden lånad ur El Pais.