fredag 13 november 2020

34. Det händer och fötter...

Det olympiahistoriska museet i Barcelona är överfullt med "historiska lämningar" som man kan fylla många bloggar med. Men jag avstår. Innan jag lämnar Mont Juïc vill jag visa några bilder av lite udda saker. De som  minns OS 1992 glömmer nog inte spelens största "tablå" - Sergei Bubka. Han kom dit som överlägsen guldfavorit efter som han slagit världsrekord på löpande band. Det var ju Bubka som höjde världsrekordet med 1 cm åt gången (smart gjort eftersom han fick extra prispengar för varje världsrekord). 

Vid stavhoppsfinalen i OS 1992 valde han att inte hoppa på lägre ingångshöjder utan avvaktade till ribban höjts till 6 m (tror jag). Vad Bubka sysslade med under väntetiden vet jag inte. Men när det äntligen var hans tur att börja hoppa  så missade han alla sina tre försök på sin valda ingångshöjd.Tablå! Spelens största favorit rev ut sig. Inget resultat. Utanför entrén till friidrottsarenan finns det enda minne han lämnat kvar - ett enda fotavtryck,

Bubkas fot utanför Olympia-arenan i Barcelona Foto: ©KattaW©

En annan stor mästare var amerikanen Michael Johnson som slog igenonm i slutet av 1980-talet och som dominerade sina favoritsträckor 200 m och 400 m i drygt ett decennium innan han slutade tävla. Han vann sitt första VM-guld i Tokyo 1991. Vid OS och VM var schemat upplagt så att det var omöjligt att dubblera 200 och 400 m. Vid OS 1992 var han med i USA-laget på 400 m och vann guld. Men hans överlägsenhet på löparbanan skulle komma efter Barcelona. Även Johnson har begåvats med en "minnesfot" utanför entrén.

Johnsons fot utanför Olympia-arenan i Barcelona Foto: ©KattaW©


Fotbollsturneringen vid OS 1992 omvandlades ju till en U23-turnering, förmodligen för att göra den mer rättvis. Det blev en spännande turnering som hemmanationen vann. Flera av ungdomarna i det spanska laget blev sedermera världsstjärnor, varav flera kom att ingå i FC Barcelonas segerrika A-lag. Två av de unga barcaspelarna utmärkte sig redan vid detta OS. Det var André Iniesta och Xavi Hernández. Dom spelade senare tillsammans med Messi, på Camp Nou. När jag såg kvartsfinalen i Champions-League 2010 var bl.a.dom två (tillsammans med Messi) med i laget. Fantastiska spelartrio! FC Barcelona vann även finalen detta år. Men den matchen såg jag hemma i soffan...

Foto: ©KattaW©

Foto: ©KattaW©

onsdag 11 november 2020

33. Schack-matt i Barcelona...

Efter en dag på det Olympiahistoriska museet i Barcelona kände jag mig ganska matt och något schackspel skulle jag då inte ha klarat av. Trots att schack inte ingår i det olympiska programmet så uppmärksammades det i museet. Kanske mest för spelpjäsernas skönhet...?

Schackspel på det Olympiahistoriska museet i Barcelona. Foto: ©KattaW©

Schackspel på det Olympiahistoriska museet i Barcelona.Foto: ©KattaW©

Schackspel på det Olympiahistoriska museet i Barcelona Foto: ©KattaW©

Schackspel på det Olympiahistoriska museet i Barcelona Foto:©KattaW©

tisdag 10 november 2020

32. Bevarade minnen från OS 1992

Här är några minnesbilder från den spektakulära invigningsfesten av OS i Barcelona 1992. Dom här figurerna, plus mycket, mycket mer, bevaras på Olympiahistoriska museet i Barcelona. För första gången kunde nu professionella idrottare delta i spelen. Sydafrika, som varit avstängt från OS fick nu återigen delta, likaså de tre baltiska länderna efter Sovjetunionens sönderfall. Resterande sovjetrepubliker deltog under den gemensamma benämningen EUN (ungefär "det förenade laget"). Jugoslaviens sönderfall gjorde att tre nya länder deltog: Kroatien, Slovenien samt Bosnien Herzegovina. Resterande Jugoslavien deltog under OS-flaggan som oberoende deltagare. Ack ja, 1990-talet var verkligen en omvälvande epok...

Artifakt från OS 1992. Foto: ©KattaW©

Dito från OS 1992. Foto: ©KattaW©

Ännu mer från OS 1992 Foto: ©KattaW©

Picassos spanska tjur. OS 1992. Foto: ©KattaW©

söndag 8 november 2020

31. Barcelona på avstånd

Väl uppe på Mont Juïc har man en fantastisk utsikt över Barcelona. Stan verkar betydligt större på avstånd än när man är nere i centrum. Tyvärr var det lite disigt den dag jag besökte olympiaberget. Det var en härlig vandring upp...

Barcelona från berget Mont Juïc. Foto: ©KattaW© 

Barcelona med del av hamnen från berget Mont Juïc. Foto: ©KattaW© 

Barcelona från berget Mont Juïc. Ungefär mitt i bilden ser man Sagrada Familias 
torn och tinningar. Foto: ©KattaW© 

torsdag 5 november 2020

30. Svenska idrottshjältar hedras på Barcelonas olympiahistoriska museum

Är man i Barcelona så måste man besöka den olympiska anläggningen på berget Mont Juïc. Förutom de olika idrottsarenorna finns där numera ett "olympiahistoriskt museum" som bär Juan Antonio Samaranchs namn. Samaranch var IOK:s president under åren 1980-2001. Självklart lyckades han få de olympiska spelen till sin hemstad år 1992. De svenska insatserna var ganska blygsamma, och J-O Waldner (som tog Sveriges enda guldmedalj (bordtennis) räddade i viss mån Sveriges ära. Det är klart att man blir lite stolt som svensk när man ser att J-O även finns med i museets samlingar, likaså uppmärksammas paddlaren Gert Fridriksson (1919-2006). Åren 1948-60 vann han åtta OS-medaljer, varav sex guld samt elva VM-medaljer, varav sju guld. Imponerande! 

Jag har haft förmånen att träffa dessa två idrottshjältar, dels i Vålådalen (Gert Fredriksson) och deös på Idrottsgalan år 2000 (J-O Waldner). Två mycket trevliga personer som betedde sig som vanligt folk, dvs inga divalater alls. 

Gert Fredriksson hedras i en monter på Olympiahistoriska museet i Barcelona. 
Foto: ©KattaW©

                  Från vänster: Gert Fredriksson, Putte Engby (dåvarande chef för Vålådalens 
turiststation) och löparen vars namn jag tyvärr glömt) i Vålådalen. 

J-O Waldner hedras i en monter i Barcelona olympiahistoriska museum. 
Foto: ©KattaW©

J.O Waldners "segervapen" när han vann OS-guld 1992, 
bevaras på olympiahistoriska museet i Barcelona. 
Foto: ©KattaW©

J-O Walder på Idrottsgalan år 2000. Foto: ©KattaW©

tisdag 27 oktober 2020

29. En spansk Banksy...?

Jag såg nyligen ett program om den mytomspunna konstnären Banksy. Han lär ju ha rest till flera länder och lämnat spår efter sig. Vad som är sant eller falskt om denne anonyme konstnär är svårt att veta. I programmet hävdades det bl.a.att det kan finnas andra, mer eller mindre kända (eller helt okända) konstnärer, som lämnar liknande "spår efter sig". 

Den här fina målningen hittade jag i Spanien på en väggmur. Jag berättar inte var; det skulle ju kunna vara någon som förstör den då. Jag kan säga så mycket att målningen finns i en av de större städerna. Tack och lov vid sidan av en mindre trafikerad gata, en gränd. Vem vet, det kanske finns en spansk Banksy också...

En spansk "Banksy"-målning. Foto: ©KattaW©

lördag 24 oktober 2020

28. Viva Barcelona...


Knappast någon stad har fått en sådan mäktig hyllningssång som "Barcelona". När Freddie Mercury (1946-1991) och Montserrat Caballé (1933-2018) sjunger får jag rysningar i hela kroppen. Sången blev officiell hymn för OS 1992. Meningen var att dom två skulle inviga sommar-OS 1992 med denna sång  Nu blev det inte så, Freddy avled tyvärr och Montserrat fick uppträda ensam...