Det olympiahistoriska museet i Barcelona är överfullt med "historiska lämningar" som man kan fylla många bloggar med. Men jag avstår. Innan jag lämnar Mont Juïc vill jag visa några bilder av lite udda saker. De som minns OS 1992 glömmer nog inte spelens största "tablå" - Sergei Bubka. Han kom dit som överlägsen guldfavorit efter som han slagit världsrekord på löpande band. Det var ju Bubka som höjde världsrekordet med 1 cm åt gången (smart gjort eftersom han fick extra prispengar för varje världsrekord).
Vid stavhoppsfinalen i OS 1992 valde han att inte hoppa på lägre ingångshöjder utan avvaktade till ribban höjts till 6 m (tror jag). Vad Bubka sysslade med under väntetiden vet jag inte. Men när det äntligen var hans tur att börja hoppa så missade han alla sina tre försök på sin valda ingångshöjd.Tablå! Spelens största favorit rev ut sig. Inget resultat. Utanför entrén till friidrottsarenan finns det enda minne han lämnat kvar - ett enda fotavtryck,
En annan stor mästare var amerikanen Michael Johnson som slog igenonm i slutet av 1980-talet och som dominerade sina favoritsträckor 200 m och 400 m i drygt ett decennium innan han slutade tävla. Han vann sitt första VM-guld i Tokyo 1991. Vid OS och VM var schemat upplagt så att det var omöjligt att dubblera 200 och 400 m. Vid OS 1992 var han med i USA-laget på 400 m och vann guld. Men hans överlägsenhet på löparbanan skulle komma efter Barcelona. Även Johnson har begåvats med en "minnesfot" utanför entrén.
