Mysteriet med en omdiskuterad "sten" är nu äntligen löst. Den är en bit marmor som hittades i staden Lebroja (antikes Nabrissa) i Andalusien. Studier/forskning visar att "stenbiten" är en del av en staty, en romersk gudinna.
Lagom till höstens ankomst firar Barcelonaborna sin stora festival La Mercè. Den hålls årligen till ära för stadens skyddshelgon: Mare de Déu de la Mercè (barmhärtighetens moder). I år hålla den mellan den 23-28 september. Det är en mycket populär och folklig "fiesta" utan störande biliar. De uppmanas hålla sig hemma. Programupplägget har sina traditionella innehåll: eldraketer skickas upp när det är mörkt, eldsprutande darakar sprutar gnistor över publiken, "jättarna" tågar runt, man bygger mänskliga torn och på nattern kommer "korrefoc" (djävlarna) och härjar runt. Det hela avslutas med pampiga fyrverkerier. Spnjorer kan verkligen konsten att fira. Det hålls "fiestas" i parti och minut året om och överallt. "Allt" kan firas...
Synd att Sverige inte har en sådan "höstfest". När träden gulnar och löven faller av, när mörkret gör dagarna kortare, när kylan tvingar på en extra tröjor osv, då borde vi värma oss med en riktig "spansk" festival....
Så här ser det ut när Barcelona firar och festar....
Jag har fått konstiga problem med bloggen. Det går att logga in, men inte logga ut.som förr. Så jag bara lämnar bloggen och det fungerar. Trots att jag inte loggat ut så månste jag logga in. Märkligt. Har försökt avhjälpa det genom att kontrollera inställningarna. Jag har läst på internet att Blogger faktiskt har stora problem, men att dom inte bryr sig att åtgärda "felen" (buggar?). Varför sviker dom alla användare? ?
Sången som Jan Hammarlund sjuger nedan var en av mina favoriter när jag var ung. Jag ville också ut och resa, först länder i Europa, men sedan även till andra länder i öst och väst. Så blev det också.
Jag har haft förmånen att resa runt om i vä'rlden under mitt liv, både i öst (Ryssland, Kina) och i väst (Tyskland, Kanada, USA, Spanien, Bulgarien, f.d. "Jugoslavien", m.fl länder Det har varit spännande och lärorikt. Jag trivs bäst i Europa! Det är i Europa /Särskilt Sverige och Spanien), som jag höra hemma, i både "kropp som själ".....
Så här ser hon alltså ut, kvinnan från Fröson (Jämtland), som gjorde en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela (Spanien) redan under 1100-talet. Forskarna vid Stockholms universitet kallar henne "Lady 56". Hon påträffades på Västerhus kyrkogård (Frösön) och var begravd med en s.k. piilgrimssnäcka. Pilgrimssnäckor hör ej hemma i svernska begravningstradioner. Den forensiska ansiktsrekonstruktionen är baserad på både morfologi och genetik.
Känt är ju att "Heliga Birgitta" gjorde en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela år 1341-1342 (tillsammans med sin make Ulf Gudmarsson). "Lady 56" gjorde alltså sin pilgrimsvandring ca 200 år före Heliga Birgitta!
Tanken på att jag faktiskt har vandrat i deras fotspår känns svindlande...
Det är nog många som liksom jag har följt fotbolls-VM från början till slut. Det "började" med att Sverige blev utslaget och slutade med att Spanien blev världsmästare för andra gången (det första var 2010 när VM arrangerades i Sydafrika).
Spanien besegrade Argentina med 1-0 i en ganska tråkig match. Jag trodde att det skulle bli fotoboll "på hög nivå" - men icke. Den spanske målgörare var Ferran Torres, som till vardags spelar i "mitt" FC Barcelona. Argentina verkade var ett lag utan sammanhållning; "gamle" Messi var sig inte alls lik; hans storhetstid är nog tyvärr över. Jag är glad över att har kunna följa Messis karriär under åren i Spanien. Och jag har fått se honom spela "live" på Camp Nou i Barcelona. Messi är trots allt en av världens absolut bästa fotbollspelare - kanske den bäste?
Spanien försökte spela sin fina lagfotboll och lyckades delvis ganska bra. Men det var och är en match som nog många vill glömma. Trots det vanna Spanien helt rättvist! ¡Viva España!
Musik, sånger och artister kommer och går. Det mesta försvinner och blir kanske till vackra minnen. Ibland fastnar en sångtext för alltid. En sådan är "Under vinrankan", som jag hört att sångerkan Monica Zetterlund (1931-2005) har skrivit texten till. Stämmer verkligen det?
Sången minner mig om Medelhavet, om Spanien, om alla goda människor jag träffade, om alla tapas jag ätiti och äkta paella i Valencia, om alla de vinodlingar jag besökt - om de goda viner jag njutit av - allt under vinrankorna...
Med en ros från Alhambra önskar jag ALLA ett Gott Nytt År!
Jag önskar en riktigt God Jul till alla som besöker min lilla blogg!
Det finns många tomtar, så de räcker nog till för alla...
Forskning om sju mynt, som finns på Elda-museet har hjälpt till att lokalisera en militärbas från kriget mellan Julius Caesar och Pompey. Studien drar slutsatsen att pjäserna var en del av lönen för alla de legionärer som försvarade fortet El Monastil.
El Monastil var en iberisk- romersk by norr om Elda , i Vinalopó Mitjà- regionen, i bergskedjan känd som El Monastil som upptar dess krön och södra sluttning. Den motsvarar staden som i romerska källor kallas El·lo (latin :Ello eller Elo). Dess ursprung går tillbaka till 400 -talet f.Kr, och den etablerades som en av contestanerna i Medelhavsområdet på den Iberiska halvön. Tidigare, under bronsåldern, hade mänskliga bosättningar redan funnits i samma område. Dess geografiska särdrag placerade den i skydd av det hårda klimatet, nära floden Vinalopó och i ett område, vid den tiden, med medelhavsskog och tillräckliga vattenresurser, rikligt med småvilt. Bergskedjan har ett naturligt försvar på norra sidan, eftersom den är mycket brant.
Under sommaren har arkeologiska undersökningar genomförts i Belchites, dvs i Zaragozas gamla stadskärna. De bekräftar existensen av en gammal synagoga där. I byggnaden (känd som "La Sinoa) bevars bl.a. annat en böneplattform (bimah) och dess centrala struktur (teva). Fynden, som är unika i Europa, är daterade till 1300-talet.
För den som planerar en semesterresa i Spanien föreslår jag ett besök i La Alcarria, som ligger i "Provincia de Guadalajara" (Kstilien-La Mancha). Området ligger på en platå.som bildades när Iberiska halvön steg (dvs landhöjningen). Samtidigt bildeas det olika jordlager som gör att La Alcarria har ett "böljande" landskap. Det är här, någonstans bland klipporna som floden Tajo bildar en underbart vacker kanjon. Hela det här området gjorde starkt intryck på mig. För att få "full utdelning" måste man själv besöka området och glömma "allt" man tidigare har sett oh upplevt av spansk natur. Minnet av La Alcarria finns i en som "balsam för själen" Man mår bra helt enkelt!
¡Maravilloso! – som man säger på spanska......
Man förstår att landskapet lockat besökare och att det till och med har blivit en bok. Under en vecka i juni 1946 vandrade den spanske författaren Camilo José Cela (1916-2002) genom Alcarria och dokumenterade sina upplevelser och intryck av det öde området. Resultatet blev den berömda boken "Viaje a La Alcarria" som kom ut 1948.
Camilo José Cela gjorde därefter flera resor till andra delar av Spanien och skrev flera reseberättelser som också har blivit klassiker! Men det är "Resan till Alcarria" som är mest läst, uppskattad och älskad. Boken gjorde dessutom La Alcarria berömt."Min enklaste, mest spontana och direkta bok", sa Cela om denna sin numera så berömda fotvandring..
Camilo José Cela fick Nobelpriset i litteratur år 1989.
Hos "National Heritage Museum" (Madrid) finns en av världens finaste samlingar av gobelänger. varav de äldsta är från 1500-talet. Sammanlagt visas drygt 300 verk. En delsamling av dessa utgör samlingen "De sju dödssynderna". Gobelängerna är känd för sitt hantverk, sin storlek, komplexitet och allegoriska, symboliska och moraliserande stil. Samlingen visas nu för första gången i "Kungliga samlingarnas galleri" (Galería de las Colecciones Reales). Utställningens namn är "Ondskans ikonografi" och visar tio gobelänger tillverkade i Flandern under 1500-talet.
Här får man bl.a. lära sig att gobelängerna (motiven) spelade en stor roll som ett verktyg för moralisk undervisning och bekräftelsen av kungamkten. Gobelängerna användes nämlligen för att dekorera palatsens rum under officiella ceremonier. De visade även på utvecklingen av rådande smak hos makthavarrna.
Gobelängernas mönster är innehållsrika: alver, harpyer, griffer, ormar, änglar, demoner, enhörningar, nymfer, drakar, prinsessor, kungar, vasaller, präster, syndare, helveten och himlar, m.m. är broderade med siden- och guldtrådar på dessa magnifika gobeläner. Deras storlek kan vara åtta gånger fem meter. Gobelängerna kan beskrivas som en "grafisk Wikipedia om synden"...
Spansk midsommar firas för att hedra helgonet San Juan (dvs Johannes Döparen som vi säger på svenska). De historiska rötterna är desamma som i Sverige. En av de mest kända spanska festligheterna är fiestan i Alicante. Normalt är det en "höjdarfest" på stranden, med hög musik, picnic på stranden, mycket mat och dryck, självklart nattbad samt hoppandet över glödande kol. Men jämförelsen med Sverige haltar - vi har ingen tradition att hoppa över glödgande kol.. I stället plockar unga tjejer (gör dom verkligen det idag?) sju olika blomster och lägger under sin kudde. Då drömmer hon om den som blir hennes käraste... (vilket trams)... Nåja, fira bör man, annars....?
" Jungfrun av Guadalupe förkroppsligar en popstjärnas egenskaper i sin bild: varje december lockar hon mer än 10 miljoner troende som vallfärdar till Tepeyac, strax utanför Mexico City, för att vörda henne; och samtidigt har hon kyrkans godkännande. Dessutom har hennes bild reproducerats nästan mekaniskt sedan 1600-talet, inte bara på föremål som anses vara strikt konstnärliga – i Spanien finns det till exempel mer än tusen – utan också på mindre ädla material som t-shirts, nyckelringar, anteckningsböcker... ytterligare en erövring, denna gång, turbokapitalismens.
Pradomuseet skalar bort alla dessa berättelser som har vuxit upp kring denna Jungfru i So Far, So Close. Guadalupe from Mexico to Spain , en utställning där Jaime Cuadriello, en av utställningens mexikanska curatorer, placerar Jungfrun som nyckeln i konfigurationen av "en atlantisk imaginär" och krossar alla gränser, inklusive de som i åratal har lyfts fram av den avkoloniala debatt som har svept genom museer runt om i världen."
Texten ovan är översatt av mig från El Pais. Ack ja, så populär hon fortfarande är - denna första Madonna...
När man reser runt (eller vandrar) i Andalusien, nära citadellet Alcazaba de Antequera, bör man ha ögonen med sig, ty där kan naturen spela upp något märkligt. Citadellet (som är från romartiden är numera ett nationalmonument och är skyddad som ett historiskt arv) är lättillgängligt från själva staden och passerar Granada-porten. Däruppe kan man njuta av en spektakulär utsikt. Mest spektakulär är ju "gubben i berget"...
